ⓘ Ortnamn i Västergötland kan, liksom de övriga svenska ortnamnen, delas upp i naturnamn och kulturnamn. Kulturnamnen är ofta bebyggelsenamn med efterled där beby ..

                                     

ⓘ Ortnamn i Västergötland

Ortnamn i Västergötland kan, liksom de övriga svenska ortnamnen, delas upp i naturnamn och kulturnamn. Kulturnamnen är ofta bebyggelsenamn med efterled där bebyggelsen beskrivs, såsom -by, -hem och -torp.

Vissa ortnamn är speciella för Västergötland. Exempel på detta är Skövde-namnen, Skövde, Ale-Skövde och Kullings-Skövde; Åsaka-namnen, som är namn på socknarna Barne-Åsaka, Kållands-Åsaka, Skånings-Åsaka och Vartofta-Åsaka, Väne-Åsaka samt på byn Åsaka i Ullene Ullene-Åsaka och namn som har efterledet -tak. De många ortnamnen som har efterledet -ene äng, betesmark är typiska för Västergötland, till exempel Götene och Slädene. Även efterledet -um i betydelsen -hem förekommer ofta i Västergötland, till exempel Stora Bjurum, liksom i Bohuslän, till exempel Tanums socken.

Ortnamnen i Västergötland är, som i alla andra landskap i Sverige, dels osammansatta ortnamn och dels sammansatta. Några av de osammansatta namnen är enstaviga, som till exempel Hjo, Larv och Skärv. Andra är tvåstaviga som till exempel Dala och Vara. Ändelsen -a betecknar ofta pluralis. Av de sammansatta ortnamnen har de flesta två ordled, förled och efterled, som till exempel Falköping och Tidaholm, men det finns också namn med tre ordled, som Lagmansholm och Östadkulle.

                                     

1. Definition av begreppet ortnamn

Ortnamn eller toponymer är namn på geografiska företeelser och ortnamnen kan delas upp i bebyggelsenamn och naturnamn.

En språkvetenskaplig definition är att "ett ortnamn är ett språkligt uttryck som i en viss namnbrukarkrets är knutet till en bestämd plats".

                                     

2. Ortnamnskategorier

Alla ortnamn delas upp i två huvudkategorier: naturnamn och kulturnamn. Kulturnamnen kan indelas tre kategorier: ägonamn, bebyggelsenamn och namn på artefakter. Naturnamn är namn på vattendrag, sjöar, skogar o.s.v. Ägonamn är namn på mark som används för jordbruk och boskapsskötsel, till exempel åkrar, ängar och hagar. Bebyggelsenamn är namn på tätorter, byar, gårdar, bygder med mera. Artefaktnamn är namn på broar, hamnar, gruvor, gravhögar m.m. Bebyggelsenamn kan vara primära eller sekundära. Primära bebyggelsenamn avser bebyggelse redan från början, till exempel de som slutar på -by som Mellby eller -torp som Broddetorp. Sekundära bebyggelsenamn har inte från början betecknat bebyggelse. Dessa bebyggelsenamn har ursprungligen varit naturnamn, ägonamn eller artefaktnamn. Exempel på sådana ortnamn i Västergötland är Blidsberg, Lerdala, Älgarås, Österäng med flera.

                                     

3. Typiska västgötska ortnamnsefterled och ortnamnsändelser

Ortnamnsefterled som betecknar sjöar

  • -kärr betecknar i Västergötland mindre sjöar och tjärnar, ofta med sumpiga omgivningar. Exempel: Blackekärr, Lerkärr och Stridskärr.

Ortnamnsändelser som betecknar vattendrag

  • -an är en ändelse i femininum, bestämd form, som i Västergötland betecknar -ån. Exempel: Afsan, Flian, Lidan, Nossan och Viskan.

Ortnamnsändelser som betecknar sjöar

  • -en, -ern är ändelser i maskulinum, bestämd form, som betecknar -sjön. Exempel: Anten, Fegen, Tolken och Viken samt Lönern, Skagern, Vänern och Vättern.
                                     

3.1. Typiska västgötska ortnamnsefterled och ortnamnsändelser Ortnamnsförled med trädanknytning

  • Björk- finns i Björketorp.
  • Apel- finns i Aplared.
  • Fur- finns i Furusjö.
  • Alm- finns med omljudd form i Älmestad.
  • Ask- finns i Askim och med omljudd form Äskekärr.
  • Asp- finns i Aspö och med omljudd form Äspered.
  • En- finns i Enåsa.
  • Al- finns i den omljudda formen Älekulla.
  • Ek- finns i Ekby.
  • Lind- finns i Lindholmen.
                                     

3.2. Typiska västgötska ortnamnsefterled och ortnamnsändelser Ortnamnsefterled som betecknar bebyggelse

  • -arp är en sammandragning av -atorp, till exempel i Norra Åsarp Asathorppa sokn 1376.
  • -bo, -boda. De flesta namnen med efterledet -bo eller -boda är från medeltiden, men det finns också ortnamn av denna typ som är ända från vikingatiden. Efterledet -boda är äldst och började förekomma under vikingatiden, men merparten är från medeltiden och framåt. Från och med 1500-talet började -boda förkortas till -bo. Ortnamnen på -boda och -bo anses ha sitt ursprung i bodar vid slåttermarker. -bo och boda -namnen används ofta i samband med ett förnamn eller en personbeteckning. Exempel på -bo/boda-namn i Västergötland är Habo, Töreboda och Årebo.
  • -hem har i Sverige vanligen innebörden gård, by. Exempel: Berghem och Varnhem.
  • -by har ursprungligen sannolikt betytt boplats, bebyggelse som den senare betydelsen gård, by har utvecklats från. I Västergötland finns bland annat Karaby och Saleby.
  • -rud har betydelsen röjning, röjt område och förekommer mest i den del av Västergötland som förr hörde till Skaraborgs län. Exempel: Barrud, Tubberud.
  • -um kommer i Västergötland av -hem. Exempel: Kvänum och Ugglum.
  • -ene har bildats av -vin ’äng, betesmark’. De ortnamn som slutar på -ene har västlig utbredning i Sverige och de är vanliga i Västergötland. Exempel: Götene, Hudene och Kälvene.
  • -stad förekommer på många platser i Västergötland, liksom i övriga Götaland. Den ursprungliga betydelsen av -stad har antagits vara plats, ställe, men även andra tolkningar har föreslagits. Exempel på -stad i Västergötland är Lyrestad, Gällstad, Otterstad.
  • -vad betyder vadställe och finns bland annat i 6 sockennamn: Härjevad, Lavad, Ottravad, Tidavad, Tråvad och Ullervad.
  • -landa syftar på land och har en sydlig och västlig utbredning i Sverige. En betydande del av namnen på -landa finns i Västergötland. En del av dessa är sockennamn, som Asklanda, Hålanda, Kilanda och Skepplanda.
  • -ryd har betydelsen röjning, röjt område och förekommer södra och sydöstra delen av Västergötland. Exempel: Kråkeryd, Torkelsryd.
  • -red har betydelsen röjning, röjt område och har sin största förekomst i det tidigare länet Älvsborgs län. Exempel: Hjälmared, Lagmansered, Sandared och Äspered.
  • -tak betyder ’teg’ och finns i Tidaholmstrakten, bl.a. i Suntak och Vättak.
  • -tofta kommer av toft som är en biform till tomt med betydelsen ’plats för hus’. Den västliga och sydliga formen -tofta motsvaras i östra Småland, Östergötland, Svealand och Hälsingland av -tomta. Exempel på västgötska namn med efterledet -tofta: Sjötofta, Vartofta.
  • -torp förekommer dels i en äldre betydelse som nybygge, utflyttargård och dels i en senare betydelse dagsverkstorp, kolartorp m.m. Den äldre betydelsen har till exempel Stenstorp Stødhvngxtorp 1397 och Torbjörntorp Torbiorna thorpa sokn 1409.
  • -lösa kan betyda äng, betesmark. Exempel på sådana namn är Hasslösa, Hangelösa, Örslösa och Sparlösa.


                                     

3.3. Typiska västgötska ortnamnsefterled och ortnamnsändelser Ortnamnsefterled som betecknar höjder

  • -berg, -berget är två varianter som finns i Västergötland. Exempel, obestämd form: Halleberg, Hunneberg, Mösseberg och Ålleberg. Exempel, bestämd form: Gerumsberget, Gisseberget, Plantaberget och Varvsberget.


                                     

3.4. Typiska västgötska ortnamnsefterled och ortnamnsändelser Ortnamnsefterled som betecknar höjder och/eller skogar

  • -fjäll, -fjället förekommer i delar av Västergötland liksom i Dalsland och Bohuslän och betyder ungefär höglänt, ofta kuperad och länge obebyggd och väglös vildmark. Exempel: Alefjäll, Bredfjäll, Gråkuntefjäll och Vättlefjäll samt Lackarebäcksfjället, Lillafjället och Tvärfjället.
                                     

3.5. Typiska västgötska ortnamnsefterled och ortnamnsändelser Ortnamnsefterled som betecknar sjöar

  • -kärr betecknar i Västergötland mindre sjöar och tjärnar, ofta med sumpiga omgivningar. Exempel: Blackekärr, Lerkärr och Stridskärr.
                                     

3.6. Typiska västgötska ortnamnsefterled och ortnamnsändelser Ortnamnsändelser som betecknar bebyggelse

  • -inge finns på ett par ställen i Västergötland: Bälinge och Nödinge. Även här syftar ändelsen på invånare.
  • -unga är en ganska vanlig ändelse i Västergötland. Dessa ändelser bildar tillsammans med sitt prefix plurala beteckningar på befolkningen i ett visst område. Exempel är Fyrunga, Nårunga och Ornunga.
  • -a är en vanlig pluraländelse i svenska ortnamn. I vissa områden är -e vanligare, till exempel på Gotland, i Bohuslän, i vissa delar av Värmland till exempel Sunne och i Härjedalen Hede ii Hedha sokn 1397) och Jämtland Stavre. I Västergötland är ändelsen -a den vanligaste pluraländelsen. Ett exempel är Skara civitas Scarane 1070-talet.
                                     

3.7. Typiska västgötska ortnamnsefterled och ortnamnsändelser Ortnamnsändelser som betecknar vattendrag

  • -an är en ändelse i femininum, bestämd form, som i Västergötland betecknar -ån. Exempel: Afsan, Flian, Lidan, Nossan och Viskan.
                                     

3.8. Typiska västgötska ortnamnsefterled och ortnamnsändelser Ortnamnsändelser som betecknar sjöar

  • -en, -ern är ändelser i maskulinum, bestämd form, som betecknar -sjön. Exempel: Anten, Fegen, Tolken och Viken samt Lönern, Skagern, Vänern och Vättern.
                                     

4. Ortnamn som vittnar om hednisk kult

De ortnamn som har namnet på en fornnordisk gud eller gudinna i sitt förled kallas teofora ortnamn. Tillsammans med övriga ortnamn som syftar på gudadyrkan benämns de sakrala ortnamn.

De västgötska kultnamnen innehåller namn på gudomligheter eller ord för kultplatser, till exempel al, berg, harg, hem, lund, ve, åker.

Ordet al tempel kan finnas i namnen Ale, Eling, Friel gudinnan Fröjas tempel och Götala götarnas tempel. Det fornsvenska hargh stenaltare, helgedom är grunden till namnet Härja. Ordet ve som är en västlig form för vi kultplats finns som efterled till några ortnamn i Västergötland. Det ingår i Göteve götarnas offerplats och i Kinneve släktens helgedom.

Ordet berg kan tyda på att ett berg har haft anknytning till kulten av en gud, som Fredsberg, Frøsbiærgh 1279, dyrkan av guden Frö, och Odensberg i Edsvära socken, dyrkan av Oden.

Ordet hem finns i Gudhem som betyder en plats där gudarna finns och där de dyrkas.

Ordet lund är svårbedömt när det ingår i ortnamn. Ortnamn med förledet Lund- eller med efterledet -lunda kan avse heliga lundar eller enbart vanlig lundvegetation. Namn som slutar med -lunda är att anse som kultnamn om de som förled innehåller ett gudanamn. Det gäller bl.a. Östra Frölunda som innehåller gudinnan Fröjas namn. Fröslunda har som förled genitiv av guden Frö alltså Frös lund och Götlunda kan betyda götarnas lund. Närlunda i både Bällefors socken och Undenäs socken härleds från guden Njords namn. I Flistads socken finns byn Odenslunda.

Även ordet åker är svårt att bedöma i ortnamn. Det syftar ofta på odlad mark men det kan ibland beteckna en plats som använts i rituella sammanhang.

I Västergötland finns några ortnamn med efterledet -åker/-åkra som i sitt förled har ett namn på en gudom. Det är dels Odensåker och Friggeråker, där namnens förled innehåller Oden och hans maka Frigga, och dels Fröåkra i Lyrestads socken, vars förled Frö- syftar på gudinnan Fröja.

Andra ortnamn där namn på gudar bildar förled är Frökind där Frö- kan syfta på gudinnan Fröja., Torsö guden Tor och Ullasjö vars förled är guden Ull.



                                     

5. Osäkra eller omstridda tolkningar

Friel och Götala, båda med ett fornsvenskt efterled *al, har tolkats på två olika sätt. Den traditionella tolkningen för Friel är gudinnan Fröjas kultplats och tolkningen för Götala är götarnas helgedom. På senare tid har en annan tolkning framförts. Frö- skulle då betyda frodig och Göt- skulle enligt den nya tolkningen komma av fornsvenska *gøt utflöde, källa och -ala skulle komma av *al samlingsplats i ofredstider.

Frösve har två olika tolkningar. Det kan vara sammansatt av gudanamnet Frö och -ve offerplats och är då ett kultbetecknande sakralt namn som även är teofort om guden Frös namn ingår. Även en icke-teofor tolkning har givits med utgångspunkt från ett belägg Ffrøswidh 1491. Tolkningen av det kan vara att efterledet är ett fornsvenskt -vidher skog.

Skövde-namnen består av Skövde Skødwe 1200-talet, Ale-Skövde Skødhwe sokn 1401 och Kullings-Skövde Skødwe 1338. Efterledet -ve tolkas vanligtvis som vi offerplats. Förledet är omdebatterat men har sammanställts med namn som Skedevi, Skedvi och Skäve Skædhvi-namn som en variantform av dessa namn. Förledet Skød- kan då ha samma betydelse som Skædh -, som antingen kan betyda plats för hästkapplöpning eller hingsthetsning eller också innehålla ett dialektord sked planka, bräde, varvid Skødwe skulle syfta på en helgedom omgiven av bräder.

Namnet Tiveden är möjligen en sammansättning av namnet på den fornnordiska guden Ti även kallad Tyr och ved som betyder skog. Ett annat förslag angående betydelsen av förleden Ti- är att den är stamform till det fornvästnordiska ordet tívar, som betyder gudarnas. Tiveden skulle då betyda gudarnas skog. Enligt ett senare förslag skulle istället Tiveden kunna komma av ett *Twi- som syftar på tvedelning, alltså den tudelade skogen. Ett försök har också gjorts att förklara varför i så fall de människor som en gång gav Tiveden dess namn skulle ha ansett att den är tudelad.

Åsaka-namn finns på ett antal ställen i Västergötland. Av dessa skrivs namnet på 5 stycken f.d. socknar med tillägg av sitt häradsnamn för att de olika orterna ska kunna skiljas från varandra, till exempel Barne-Åsaka. Hur man ska tolka dessa namn är omstritt. Förledet ås kan betyda ås i betydelsen höjdsträckning och -aka kan komma av haka eller hake någon framskjutande del av en ås. En senare tydning av Åsaka är att ås kommer av asagud och att -aka kommer av ekdunge som är helgad åt en viss gud eller åt gudarna i allmänhet.



                                     

6. Referenser

Källor

Gunnar Linde, "Ortnamn i Västergötland" 1982. Almqvist & Wiksell Förlag AB. Svenskt ortnamnslexikon, 2003, Wahlberg, Mats, 1948- utgivare ISBN 91-7229-020-X Eniro, kartor på Internet

                                     
  • I Sverige, liksom i övriga Norden, har en del ortnamn nordiska gudanamn som förled. Sådana ortnamn sägs vara teofora. De gudanamn det gäller är de fornnordiska
  • Gunnar, Ortnamn i Västergötland 1982. Länsstyrelsen Skaraborgs Länsmuseum 1998 Informationsskylt på plats Linde, Gunnar, Ortnamn i Västergötland 1982
  • Ortnamn på Gotland kan, liksom övriga svenska ortnamn delas upp i naturnamn och kulturnamn. Vissa ortnamn är speciella för Gotland, bland annat gårdsnamn
  • Artikeln handlar om ortnamn i Sverige. Ortnamn eller toponymer är namn på platser i landskapet. Oftast förknippar man ett ortnamn med olika typer av boplatser
  • ortnamnsarkivet i Lund. Serie A Bebyggelsenamn, Del 3 Bjäre härad och Ängelholms stad. Lund 1964, sidan 141. Gunnar Linde Ortnamn i Västergötland Stockholm
  • Ortnamn i Bohuslän kan, liksom de övriga svenska ortnamnen delas upp i naturnamn och kulturnamn. Kulturnamnen är ofta bebyggelsenamn med efterled där
  • betydelser, se Västergötland olika betydelser Västergötland är ett landskap i Götaland i sydvästra Sverige. Det gränsar i sydväst till Halland, i väster till
  • och tusen sinom tusen. Inte alla - om i ortnamn är en ändelse. Bland annat förekommer det, speciellt i Västergötland att - om kommer av efterledet - hem
  • Ortnamn i Halland kan, liksom de andra svenska ortnamnen delas upp i naturnamn och kulturnamn. Kulturnamnen är ofta bebyggelsenamn med efterled där bebyggelsen
  • Dalsland, Ortnamn i Halland, Ortnamn i Närke, Ortnamn i Skåne, Ortnamn i Småland, Ortnamn i Värmland, Ortnamn i Västergötland och Ortnamn i Östergötland
  • uppgick efter 1552 i Edsvära församling. Församlingen ingick i pastorat med Norra Vånga församling Linde, Gunnar, Ortnamn i Västergötland 1982, s. 78.
  • Ortnamn i Värmland kan, liksom resten av de svenska ortnamnen delas upp i naturnamn och kulturnamn. Kulturnamnen är ofta bebyggelsenamn med efterled där
  • är efterledet. Man antar att dessa ortnamn är släkt med Skövde, som finns på tre ställen i Västergötland Förledet i Skædvi - namnen är omstritt. Det har