ⓘ Nordiska gudanamn som förled i svenska ortnamn. I Sverige, liksom i övriga Norden, har en del ortnamn nordiska gudanamn som förled. Sådana ortnamn sägs vara teo ..

                                     

ⓘ Nordiska gudanamn som förled i svenska ortnamn

I Sverige, liksom i övriga Norden, har en del ortnamn nordiska gudanamn som förled. Sådana ortnamn sägs vara teofora. De gudanamn det gäller är de fornnordiska gudarna Frö, Oden, Tor och Ull samt, eventuellt, gudinnan Fröja, även kallad Härn och gudinnan Frigg. En gudom som har ett svårbestämt genus är Njord eller Njärd. De flesta av ortnamnen med gudanamn som förled finns i det område som omfattar landskapen Uppland, Västmanland, Södermanland, Närke, Östergötland och Västergötland. De ortnamnsförled som är ett gudanamn har vanligtvis något av efterleden -al, -eke, -harg, -lunda, -tuna -vi, -åker eller -ö/-ön.

                                     

1. Forskningshistoria

År 1910 inledde norrmannen Magnus Olsen en undersökning om Norges sakrala ortnamn namn som vittnar om kult. Han utgav 1915 Hedenske kultminder i norske stedsnavne. Olsen fick flera efterföljare i Sverige, främst Elias Wessén, som i början av 1920-talet utgav skrifter om sakrala ortnamn. Mot Olsen och Wessén vände sig ortnamnsforskaren Jöran Sahlgren, som ansåg att forskningen om de sakrala namnen hade lett till felaktiga resultat. Efter Sahlgrens angrepp mot vad han kallade mytosoferna blev hans elever försiktiga med att forska om kultnamn. Forskningen om dem fick ordentlig fart igen i mitten av 1980-talet, och sedan dess har nya teorier om kultnamnen publicerats. Många av dessa namn har omprövats, och nya åsikter har framförts. Rätt tolkade kan ortnamnen ge upplysningar om forna tiders religion i det område som nu är Sverige.

                                     

2. Ospecificerade gudomar

För en del ortnamn i Svealand och Götaland är det svårt att bestämma vilken gud det är fråga om. Dessa ortnamn finns från Ludgo i Södermanland i norr till Luggude härad i Skåne i söder. Förledet i ortnamnet Gudhem i Västergötland syftar på hedniska gudar. I Kaga socken i Östergötland ligger Alguvi, som bland annat har tolkats som alla gudars vi.

Ortnamnen Ludgo, Liutguthuwi 1293, Luggavi Ludhgudwi 1310 i Närke, Locknevi Lødkonuwj 1371 i Småland och Luggude härad, Liudguthæret cirka 1250, i Skåne har tolkats som att de innehåller ett ord som betyder växtlighetsgudinnans kultplats.

                                     

3. Frö

Frö Frej är den främste fruktbarhetsguden. Han är son till Njord och bror till Fröja och han är en av vanerna. Kulten av Frö var mest utbredd bland svearna, men ortnamnen med Frös- som förled finns från Frösön i norr till Fröslöv i Valleberga socken i Skåne. Vanligast är de i Uppland, Västmanland, Södermanland och Närke. Några ortnamn som tidigast har skrivits som Frös- har senare fått förledet Freds- eller Frus-. Exempel på det är Fredsberg, Frøsbiærg 1279, i Västergötland och Frustuna, De Frøstunum 1314, i Södermanland.

                                     

4. Oden

Oden är konung över gudarna och allfader till människorna. Han är krigsgud och dödsgud. Ortnamnen med Oden-/On- som förled finns från Odensala i Östersund i norr till Onslunda i Skåne i söder.

Hur Odensbacken Odens backe 1700-talet i Närke har fått namn är inte klarlagt. Orten har ett stort gravfält från forntiden. Kanske har namnet konstruerats av någon forntidsvän på 1600- eller 1700-talet.

                                     

5. Tor

Tor är son till Oden. Han är åskans gud. Ortnamn med förledet Tors- förekommer från Torsåker i Ångermanland i norr till Torseke i Skåne i söder. En del Tors-namn kommer av mansnamnet Tore, som Torsby socken i Bohuslän och Torsby i Värmland. Om förledet är Tor- utan genitiv-s syftar det vanligtvis på en höjd, som Tortuna och Torö eller på ett mansnamn som Torarp Tord eller Tore och Torup Tore.

                                     

6. Ull

Ull är tvekampens gud. Han är förknippad med himlen. Ortnamn med förledet Ull- finns från Ullvi i Leksands socken i norr till Ullevi i Gårdby på Öland i söder. Vanligast är dessa ortnamn i Uppland, Västmanland, Närke och Östergötland. Guden Ulls namn finns i till exempel Ulleråker och Ultuna i Uppland. Ibland kan Ull- syfta på ett mansnamn, som Ullervad av det fornsvenska mansnamnet Ulle, och Ullstorp av mansnamnet Ulf.

Guden Ulls vi har i Svealand utom Närke namnet Ullvi, bland annat på tre ställen i Västmanland. I Närke är motsvarande namn Ullavi. I Östergötland, Småland och Öland skrivs det Ullevi. Ett omstritt namn med Ull- som förled är Ullene i Västergötland. Det anses inte uteslutet att det kan komma av guden Ull, men det finns också andra tolkningar, som att Ull i detta ortnamn skulle kunna betyda glänta i skog. En del namn med förledet Ull- kan ha en betydelse välla’, som syftar på vatten, till exempel i Ullvettern och Ullånger.



                                     

7. Njord/Njärd

Njord är en av vanerna. Han är halvbror till Frigg och far till Frö och Fröja. Han dyrkades vid många kultplatser i Sverige och Norge. Ortnamnet Nälsta Nærthastaff guden Njords stav i Spånga socken är kultbetecknande. Ortnamnen Nalavi Nærthawi 1276 i Kräcklinge socken och Nalaviberg Nærdhawi 1347 i Viby socken innehåller en fornspråklig genitivform av Njord. I Västergötland finns två ortnamn som tros innehålla gudanamnet Njord: Närlunda i Bällefors socken och i Undenäs socken.

Nerthus var jordens och fruktbarhetens gudinna. Hon dyrkades i Sverige under namnet * Njärd och hon finns i ortnamn som Nälsta och Närtuna. I Östergötland finns Mjärdevi och Närby som båda kommer av fornsvenska Niærdhawi, av Njärd Njord. Ortnamnet Närlunda j Nerdalundum 1386 kommer av Njord. Ortnamnens Njord kan mycket väl vara en gudinna. Njärd -namnen har ett centralsvenskt utbredningsområde i Mälarlandskapen, Östergötland och Närke samt Vadsbo härad i Västergötland. Man kan inte på språkligt-formella grunder avgöra vilket genus Njärd ansågs ha. Ortnamnet Närtuna kan antingen komma av gudomen Njärd eller av ett sjönamn, fornsvenska Niærdhe av Niærdher förträngning.



                                     

8. Frigg

Frigg var Odens maka och mor till Balder. Hon var asarnas drottning. Frigg var troligtvis ursprungligen identisk med Fröja. Friggs kult kan kanske finnas i ortnamnet Friggesåker. Namnet Friggeråker, av genitivformen Friggiar i fornsvenska, kan beteckna kult av gudinnan Frigg. Ett senare förslag är att namnet kommer av ett fornsvenskt fridhgærdh, fornvästnordiska friðgerð förlikning och det skulle då var frågan om en åker där man hade bilagt tvister.

                                     

9. Fröja

Fröja Freja var dotter till Njord och syster till Frö. Hon var vanernas största gudinna och därtill var hon fruktbarhetsgudinna. Hon var dessutom den gudinna som dyrkades längst i Norden.

Exempel på att Fröja/Freja har dyrkats visar ortnamn som Frövi, Frölunda, Frötuna och Fröberga.

Ortnamn med förledet Frö- med eventuell syftning på gudinnan Fröja finns i Uppland, Västmanland, Södermanland, Närke, Västergötland, Småland, Halland och på Gotland. Att gudinnan Fröjas namn skulle ingå i förledet till ett antal svenska ortnamn har tidigare ansetts troligt, men den uppfattningen har under 1990-talet ifrågasatts. Det har ansetts att "Fröja" inte kan ha utvecklats till "Frö". Istället skulle "frö" betyda fruktbar, frodig. En tolkning av ortnamnet Frövi ursprungligen från 1994 är att Frö- betyder frodig och att vi i detta fall kommer av -viþi, som betecknar ’skog’. Denna uppfattning har bestridits och det har framförts argument för att en ljudutveckling "Fröja" > "Frö" är fullt möjlig.



                                     

10. Härn

Härn ansågs som linodlingens gudinna. Härn var ett annat namn för Fröja. Härn/Hørn är ett binamn som Fröja hade, och som visas i ortnamn som Härnavid och Ärnavi.

Förledet Härn- Ärn- finns enbart i ortnamn i Uppland. Tre orter anses ha detta förled med syftning på gudinnan Härn i sina namn: Härnevi, Ärnevi i Funbo och Ärentuna.

Om förledet syftar på en gudinna Härn är mycket tveksamt av ljudhistoriska skäl. Detta gäller de båda uppländska ortnamnen Härnevi och Ärnevi. I Härnevi är h troligen sekundärt. Förledet kan innehålla ett fornsvenskt *ærin eller *æri fruktbarhetsgud. Efterledet vi är en helig plats som tillhör denna gudom. Det har också antagits att namnet Ärentuna också i Uppland skulle ha kommit av *Hærn, men istället kan det komma av ett fornsvenskt *ærn grusö, grusig mark.

                                     

11. Referenser

Tryckta källor

  • Svenskt ortnamnslexikon, 2003, Wahlberg, Mats, 1948- utgivare, Institutet för språk och folkminnen, Uppsala, ISBN 91-7229-020-X
  • Vikstrand, Per Gudarnas platser Uppsala 2001, ISBN 91-85352-45-4
  • Namenwelten: Orts- und Personennamen in historischer Sicht, 2004, Berlin: Walter de Gruyter, s. 51-53, Lennart Elmevik "Till diskussionen om ett sakralt *al i nordiska ortnamn", ISBN 3-11-018108-8
  • Hultkrantz, Åke Vem är vem i nordisk mytologi, Stockholm 1991, ISBN 91-29-59395-6
                                     
  • tuna - namn har gudanamn i sitt förled och alltså är kultbetecknande och dels finns det inga gamla - tuna - namn som har ett träd i sitt förled det finns till
  • namnen gudanamn i sitt förled som Fröstuna av guden Frö, Frötuna av gudinnan Fröja, Närtuna av guden Njord, Torstuna av Tor och Ultuna av guden Ull. I dessa
  • som i alla andra landskap i Sverige, dels osammansatta ortnamn och dels sammansatta. Av de sammansatta ortnamnen har de flesta två ordled, förled och
  • som till exempel Dala och Vara. Ändelsen - a betecknar ofta pluralis. Av de sammansatta ortnamnen har de flesta två ordled, förled och efterled, som till
  • Svenska ortnamnsefterled är sista ledet i sammansatta ortnamn som antingen förekommer i Sverige eller kommer ur svenskan. Förled och efterled förekommer